jag har alltid varit lycklig och harmonisk

För 5 år sen:
friendship is not painless
14 maj 07.48

vilket är synd.
för vore det det.
kunde jag slippa så mycket.
som bråk med folk.
bråk bråk bråk. jag hatar bråk.
igår skulle jag prata med hanna.
hon var upptagen och sen sov jag.
jag sov dåligt. jag kunde inte sova.
hjärtklappning. högt blodtryck.
det är jättefarligt säger camilla.
man ska inte äta lakrits och salt.
jag äter filmjölk.
jag får inte komma försent.

inatt var jag tvungen att lyssna på communication.
och så funkade inte jävla kukskivan.
därför sov jag dåligt.
jag skulle läsa engelska men det fungerade inte heller.
därför sov jag ännu sämre.
jag provade min gröna känning. den blir vacker.
synd att jag ska i den också. äckligt.

och matteprovet på måndag kommer gå åt helvete.
för jag orkar inte och jag kan inte och jag vill inte.

igår spelade vi fotboll. vi loosade som fan. bahlle. jag skyller på hunger.
jag skyller inte på regnet för jag gillar regn. det är så friskt.
sen cyklade jag hem med mr m. han var tråkig. jag var rolig. jag vann. hahaha.

23.37
I just want something I can never have
I just want something I can never have

För 3 år sen:
Oh i´m sorry, did my back hurt you knife?
13 maj 2005 13:58

Jag och min katt kommunicerar:
- Mwaaaaoh
- Mwaaaaaoh
- Mwaaaaaaaaho
- MWAAAAOOOOO
- Jaa baby vad är det?
- Mrrrr.

Det är alltså inte jag som stämmer upp mwahoserenad, utan han som utan att vänta på svar skriker ut hela sin smärta/boredom/hunger/i don´t fucking know. Sen kvittrar han vänligt när han får svar och lägger sig i en lång ormkropp på golvet. Böj och sträck.

Så många andra finns det inte att kommunicera med här just nu.
Ensam en solig fredagkväll, it´s a big no no no noooooo. Som för att späda på min misär och sorgliga ensamhet har ett gäng gapiga studenter bestämt sig för att grilla och spela fotboll utanför min trädgård. F-U-C-K-E-R-S. Hata studenter. Hata högljudda, lyckliga, stökande, packade, grillande, fotbollsonanerande studenter.

Man glömmer liksom lätt bort den allra största fördelen med vintern: ingen ser ner på dig för att DVD:n är din bästa vän. Det är okej att bunkra upp sig framför teven dag efter dag, may it be fredag, måndag eller onsdag, och äta lite godis och kela lite katt. Men på våren ska vi alla ut och njuta och leka och grilla och hångla i alla buskar, annars är man ett socialt missfoster.

Gnäääääääääää. Och jajajaja, det kanske inte är så, men i mitt huvud ser det ut så, i mitt huvud är jag ett socialt missfoster, och där med basta.

Apropå sociala missfoster åkte jag idag buss med två personer som jag mer eller mindre känner, utan att så mycket som le till hälsning. De passerade mig på touch-avstånd på station sen, fortfarande utan en blinkning. M you freak. Jag måste verkligen börja vara trevlig mot folk, men det är fan inte så lätt med social fobi.

Och apropå social fobi (ser ni vad snyggt jag binder ihop mina tankar) så skulle jag idag undervisa i en riktig grabbklass; en fordonstrea. Det skulle jag även igår, men då jag med andan i halsen dök upp tjugo minuter försenad (missade första tåget) fanns där bara tre små gossar. Hm. Det är intressant att hålla lektion för tre fullständigt ointresserande personer, mycket intressant. Säkert lärorikt också.

Idag var de där allihopa, och även det var intressant och lärorikt. Och typ tusen gånger värre. För de där tre gjorde liksom inte så mycket väsen av sig, men när klassen kom upp i tvåsiffriga tal blev den plötsligt väldigt mycket mer högljudd. Och prasslig. Och brölig. Och pratig.

Jag vrålade ett tyyyyyyst med stor auktoritet och sen kollade vi på Full Metal Jacket.

Well well well. Nu ska jag stoppa nåt i öronen och sätta mig i trädgården. Vill helst slippa höra glada skratt och flams och ölklirr och guuuuud vad bitter jag är, jag är bara 21!

För 1 år sen:
om er och om era vackra lekar
14 maj 2007 09:27

regn slickar ryd. snyggt. jag vill gå ut men sitter inne och tittar på. vill gå längs med vattnet, men jag hittar för bra och orkar inte ta mig dit. det är för ful väg, för rak och för bekant. ge mig främmande vidder eller höga hus eller krokiga gränder så kan jag gå i timtal, men bilvägar och garnisonsrondeller tråkar livet ur mig. istället bläddrar jag i poden, gammal vårmusik och mer och mer minnen av känslor istället för de riktiga känslorna. hur många gånger kan man tvätta en tröja utan att den slits? färre gånger från h&m än från nån fancy märkesbutik, antar jag. last days of april sliter inte ut sin tröja i första taget. igår: himmel med spännande moln, bilen susar motorvägen. jag väntar på mailet som kommer göra allt jobbigt, och skriver en att-göra-lista som är obekvämt lång och besvärlig. förra året väntade stora friheten på saltös varma klippor, i år vet jag inte riktigt. men jag ska i alla fall se damien.