the great depression is at hand

ibland misstänker jag att a läser min blogg. ibland misstänker jag också att mina vänner är i maskopi med henne. hmm. annars jobbar jag hårt på att få in det där med att hon ju inte kan uttala sig om något som jag inte berättar, i min hjärna. psykolog, inte tankeläsare. jag måste nog definiera mina problem lite mer, annars kommer jag inte kunna få hjälp.

och nu till något helt annat:

anledningar till att jag inte gillar barn: det är, för mig, fullständigt meningslös att kommunicera med barn. åh så söta de är, med sina små idéer om världen. not. boooring. jag bryr mig inte om att barn är oförstörda och äkta och whatnot; väx upp, lär er språket, läs en bok, kom in i matchen. dilla inte om gamla tanter som lägger ägg. sssch. innan de lärt sig prata tvingas man kommunicera på följande sätt med dem: "ägg" "jaa ett ägg! titta på ägget. ska vi ta ägget? joller joller, ägg ägg ägg". jag klarar inte av det. när ett barn pekar på mig med sina knubbiga fingrar och säger "däh!" svarar jag... inte. silent treatment funkar jättebra på kids.

det var anledning ett det. anledning två är att de trots ovan nämnda tråkigheter är så jävla poppis. det ska gullas och snackas och jollras och pillas. jag gillar inte när folk stjäl mitt rampljus. punkt. anledning tre är att man måste vakta dom, annars äter de upp datasladden, river ner vattenkannor, kladdar med smutsiga fingrar på maten (min mat!) eller slår sönder ens fina gamla [insert valfri sak med sentimentalt värde]. det är värre än med katter. katter kan man i alla fall hiva upp på en hylla nånstans så är de ur vägen. barn, not so much. anledning fyra är högljuddheten. ja, jag förstår att det är frustrerande att säga "ähgg!" och få ett ägg när man i själva verket menade "extrasupermultichokladryck med extra choklad tack!", men newflash baby, det hjälper inte att gallskrika högt istället. inte alls faktiskt. som jag sa; ssssch.

och när barnet gör något pinsamt, typ sätter ett kladdigt finger på ens bröst och förtjust utbrister TUTTE! så skrattar alla generat. problemet med att skratta generat när små icketalande barn gör pinsamma grejer, är att barnet inte förstår att det var pinsamt. det var ju LOLIGT, folk skrattar! och pinsamheterna fortsätter...

det ska bli oerhört spännande att se om min biologiska klocka sätter igång sitt tickande snart och om jag kommer ändra uppfattning när jag själv har en liten knodd på två-tre år.