Sidan jag vanligtvis skriver på ligger nere och till slut fanns det så många saker i min hjärna som ville ut att jag var tvungen att starta en ny blogg. Min sjunde i ordningen tror jag; jag har ett rätt välutvecklat behov av att skriva av mig. Mitt vanliga ställe fungerar ändå inte längre att skriva på, för många jag känner vet var jag finns och jag är för lätt att hitta. Dessutom är texterna för gamla. Fyraåriga dagböcker borde inte få finnas på internet längre, jag borde rensa ut.
Men det är mycket man borde. Särskilt idag, dagen natten på nya året. Eller första natten. Eller andra natten är det ju. Jag borde ha nyårslöften som jag inte kommer infria, för det gör jag aldrig. Jag är generellt sätt dålig på att göra saker. Borde kanske ge löfte om att börja med det? Fast det är roligare med förhoppningar än med löften. Jag hade typ 20 löften inför 2007. Jag infriade ungefär ett. Kanske två, om man ska vara generös. Ett av dom ledde till ytterligare nedskräpning av jorden och en omättlig hunger efter att återbesöka New York. Det andra ledde till att jag fortsatte vräka ut mitt liv till allmän beskådan. På det där andra stället. Resten (ta hand om mina blommor, träna regelbundet, äta nyttigare, inte stöka ner så förbannat jämt, vara lycklig och lyckad, göra saker i tid, bli mer social och ansvarstagande osv) misslyckades jag med. Rejält.
2007 var ett skitår. Det finns ingen anledning att linda in det snyggt för så var det. Skit-år. Ett år av skit. Januari och februari balanserade på sammanbrottets kant, med tentor och praktik och iskyla. Mars och april handlade mycket om uppsatsen som nästan aldrig skrevs, och om en vänskap som spårade ur. Halva maj var New York och oändligt feta lår. Andra halvan var stenhård träning, krympande midjemått (även lår), panikopponering, sommarhetta i majnatten på balkong med tunna strumpor och muntaböcker. Det var en rätt bra månad ändå, när jag tänker efter. Juni var regn och regn och regn och träning och träning och sedan Göteborgsregn och bergochdalbana. Juli var stressen, ångesten, hetsätning, ansiktsutslagen, den bleknande solbrännan, de onändliga massorna av barn och föräldrar och pappersarbete och återigen stress. Augusti fyllde jag ett otrevligt ojämt antal år och sedan skenade tåget rätt in i depressionsväggen och psyktelefonen och NovemberSamtalen. Och nästanflytten och återhämtningen. Fast inget hände ju egentligen.
2008 kommer jag ta studenten höll jag på att skriva; jag menar naturligtvis ta examen. 23 år och färdigutbildad. What gives? Därmed kommer jag även flytta. Samt få mitt första jobb. Jag hoppas på regnbågar. Jag hoppas på att jag kommer vilja ha min framtid, och att jag förändrar den om så inte är fallet. Jag hoppas på färre nätter med varm mjölk, tunnbrödsrullar med rödlök och ett slut på det här med kliande sår på innerlåret (sår som kommer sig av att mina träningsbyxor skaver in i min prejullovsrelaterade fetma). Jag hoppas även på en bra c-uppsats, en avklarad munta, och en macbook. Det var nog felet med 2007; jag trodde för mycket. Man ska inte tro, man ska hoppas.
Eller nä. Man ska inte hoppas, man ska VETA och sen ska man VERKSTÄLLA.
Förresten lärde jag mig dricka öl 2007, det var bra. Jag har alltid tänkt att jag är en öltjej, och det har varit en grav besvikelse för mig när jag gång efter gång äcklad tvingat i mig en lapin och därefter generat smuttat på min cider. Eller föralldel hällt i mig ett par flaskor vin (ej att rekomendera, really). Men numera dricker jag alltså öl! Det firar vi.
Andra saker jag tänkte skriva om: Tabita, alternativen i livet, nyårsnatten, min bergmanfamilj, min otillräcklighet, facebook (hah!), intressanta helgonraggningsmail, hemstadsproblematik och träningsskryt. Men det får bli en annan dag. Eller natt. Troligen natt.
Eller jo lite träningsskryt förresten: jag har under dagarna 24-30 januari sprungit totalt 51,8 km löpning. Jag är lite nöjd med det faktiskt. Ett bra avslut på skitåret. Nu ska vi bara fortsätta samma väg.
No comments:
Post a Comment