det här med träningen, jag fattar inte varför jag varje dag skjuter upp det, skjuter det framför mig. istället för att bara snöra skorna och trippa iväg (min löpstil har många gånger beskrivits som trippande) så fort maten har sjunkit undan. jag vet ju att jag måste, ändå försöker jag fly in i det längsta. det sluter alltid med att jag ger mig ur vrålhungrig, sur och negativ över att jag än en gång funnit mig i mitt öde, men gjort det utan att äta ordentligt först. eller, gjort det alldeles för länge efter att jag ätit ordentligt. jag får ingenting gjort innan jag tränat heller, eftersom det hänger där ovanför mig som ett svart moln. jag slösurfar, har oro i magen och fastnar i egentligen ointressanta saker. som gamla dagboksinlägg (inte ointressanta för mig visserligen, men troligen för resten av världen). kan jag få något vettigt gjort efter träningen då? nu-hu. då är jag för nöjd med mig själv, då har jag gjort dagens bra gärning. jag är värd vila och ytterligare slösurf. ikväll kommer jag inte vilja gå och lägga mig för då blir det ny dag och allt börjar om. träna träna träna.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment