jag läser en bok jag inte gillar, det tär på humöret. när jag tänker efter händer det rätt ofta, att jag läser böcker jag inte gillar. och apropå att läsa böcker har jag kommit på att jag nästan bara läser böcker skrivna av kvinnor. jag är ju ett fan av chick-litten, jag gillar att bli underhållen, gillar att läsa om halvtrassliga kärlekshistorier och snygga kläder och fancy jobs i storstaden. gillar framförallt att känna att jag nog är lite bättre än de här författarna, det får mig att tro att jag också kan ge ut böcker nån gång. tyvärr blir man vad man läser, så kanske inte ändå. när jag läste målarens döttrar av anna-karin palm första gången gav jag upp mina författardrömmar. att skriva sådär.. all min samlade fantasi och språkduglighet hade rymts i hennes lillfingernagel, ungefär. visserligen var jag fjorton år, men ändå. jag borde blir bra på något som jag sen kan skriva om. typ konst. hm. är det konst-igt (see what i did there?) att mina tre favoritböcker alla handlar om måleri och konst? målarens döttrar, tillsammans är man mindre ensam, vad jag älskade. jag kanske borde läsa konstvetenskap.
jag borde kanske se till att få ett jobb.
idag är jag irriterad på min handledare som inte har tid att träffa mig. igår i skogen var jag irriterad på en blond tant i vit, gul och blå dräkt. hon störde min koncentration, bröt mitt fokus. ska du osså ha hundrafemtiett? ja, lilla tant, jag ska ha hundrafemtiett. jag var precis på väg dit. nu vet jag inte längre var jag är. jag var hungrig, ni vet hur jag blir. förbannad. tio minuter senare, tio minuter av tröstlöst irrande bland punkthöjderna och branter, ville jag gå fram till henne och skrika DU STÖRDE MITT TUNGGUNG. det gjorde jag inte, jag spurtslog henne på upploppet senare istället. jag tar all tillfredsställelse jag kan få.
det skulle kunna vara vilken årstid som helst utanför fönstret. grå. stå. grå. stå. grå. stå.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment