du & jag håller andan & håller händer i språnget

Jag är alltid tryggast när
du är en liten bit ifrån

kräm var en hit sommaren när jag gått ur sexan. jag läste i veckorevyn att den handlade om munsex, det var rätt många som skrev in till såna där spalter och frågade. jag blev förvånad, eftersom jag trodde att den handlade om oralsex. men man är ju rätt våt i munnen också, kom jag fram till innan jag upplystes av någon om att det var samma sak. jag tyckte hur som helst att den var jättebra och på mitt blandband vill jag minnas att det kom mellan vi går och fiskar och lemonheads. det kan vara helt fel, barndomsminnen blir så röriga efter ett tag. mer snygga kulisser än verkligen händelser. zäta köpte singeln och fick b-siodrna rödljus och en helt ny karriär också. jag blev lite rädd för musiken och texterna, de var skrämmande och främmande och obegripliga. fler år senare fick de enorm betydelse, i ett rum som doftade iskallt och rökelse.

Tala högre du som inte bryr dig om
Vad mina händer gör

julen i sjuan önskade jag mig isola i julklapp. jag hade bestämt mig för att jag gillade kent. om du var här hade kraschat in i min förvirrade tonårsvärld där micke gillade anna som gillade peter som gillade maria som hade varit ihop med jakob som nu var kär i mig medan jag bara suktade efter tobias tills jag insåg att olle ville dejta mig. vi hade tighta jeans och fruit of the loom-tröjor och halkade omkring på skateskor i snön och isen på väg till matsalen eller till ica för att köpa godis och semlor (hur känner man igen ett högstadiekid? de går omkring med kurande axlar i klädda nothing but luvtröjor och jeans trots att det är femton minusgrader ute). om duuuuu var häääääääär, sjöng jocke för oss när vi satt mickes mögliga källarsoffa och hängde på tonåringars vis. om jaaag var dääääär, och spanade på varandra med fuktiga blickar.

Våldsamt klar
smeker jag
lätt din hud med tanken

jag fick isola och jag fattade ingenting av vare sig texter eller musik. jag lyssnande ändå förstås och försökte tycka om. på en tjejfest hemma hos I diskuterade jag skivan med I:s mamma, som var mer tonåring än tonårsmorsa. vi enades om att första låten var dålig. vad vi sa om 747 minns jag inte men i trean på gymnasiet läste en klasskamrat den engelska texten högt på en engelska c-lektion och jag skrev den gång på gång i min dagbok, försökte intala mig något som inte var sant.

It won´t hurt when the killing is done by a friend

hagnesta hill kom vintern därpå och det gjorde även kent. till min lilla stad. jag gick dit med min syster och förälskade mig istället i the ark som var förband. det är en helt annan historia, men det är mitt starkaste minne. jag minns ocksåatt vi på vägen hem från konserten stannade till på mcdonalds och träffade två kompisar till min syster. de sjöng någon hade sagt att jag var feeet, lilla ego fy skäms. jag tyckte att det var ganska roligt då. vintern02 grät jag när trumpetslingan ekade ut över löfbergslilahallen men vintern99 var jag bara ett barn. jag dejtade s som inte förstod ett skit. av någonting skulle det visa sig, men framför allt inte av kent. eller, framförallt inte av någonting, men bland annat inte av kent.

Och så blev Du mitt sår
och Jag blöder ihjäl

så här i perspektiv var jag better off without men man vet inte mycket när man är femton. en kentlös period i mitt liv tog vid. jag gick från att vara min egen musiksmak, till att vara någon annans. alice cooper, kängpunk och sepultura. proggrock, lars winnerbäck och slipknot. det dröjde flera år innan jag hittade hem igen.

Jag ville vara speciell
jagad smal & glansigt blek
men med fläckar är Jag född

jag vaknade upp och insåg att kent släppt en skiva bakom ryggen på mig. b-sidor, som jag inte fick en relation till förrän samtidigt som vapen & ammunition dök upp. det var vår och EB åkte iväg och köpte skivan på rasten. när han kom tillbaka stod vi vid hans skåp och lyssnade i varsinn hörsnäcka. sundance kid. åh bra den är, fy fan vad bra den här, ropade han upphetsat och jag tänkte hallå, jag är ett kentfan ju, varför har inte jag köpt skivan? sen åkte jag hem och laddade ner den. hehe. och jag förälskade mig.

Ett under att du ser mig
Som någon som kan ge dig nånting
Som får dig att vilja vara min

våren var vacker det året, som den är alla år, och lite vackrare blev den med hjälp av V&A och b-sidor, som jag upptäckte och tog till mitt hjärta. jag sög i mig varje textrad, kunde ligga stilla timme efter timme och låta ord och toner falla in och ut ur kroppen lite som de behagade. jag spelade fotboll med bara fötter på gräset nere vid stranden och ropade LID FÖR KONSTEN ELLER BRINN när tånaglarna flög åt alla håll och jag sov med en bultande smärta som var överkomlig eftersom jag var så jävla lycklig. och lite olycklig.

Om Jag förlorar dig
Då har Jag ingenting kvar
Förlåt mig men Du är allt Jag har

den sommaren såg jag kent live på kalas. jag stod nästan längst fram och fick vatten i ansiktet och tappade bort mina vänner men hittade nya och jag tror att jag hade en blå sjal men jag minns inte en enda låt de spelade. precis som första gången jag såg dom minns jag tydligare ett annat band, thåström som spelade efteråt och fick mig att minnas att jag var något av ett fan av även den mannen. alltid rött, alltid rätt och jag skakade näven i luften och soloröjde så gruset sprätte. det hör inte hit, men det var roligt.

den hösten upplevde jag sedan något av det värsta jag varit med om och kent smärtade så hårt att jag ibland inte kunde andas. jag valde att lyssna på blümchen eftersom jag inte stod ut med något som berörde djupare än så.

Långsamt långsamt, åh så långsamt
Så gled vi in i glömskan där ljuset är svagt
Det som var: du och jag

så kom vintern02 och kent turnerade igen. de skulle till karlstad, och det skulle även jag bestämde jag. med E som sällskap, det bestämde jag också. det var den 22 november, min namnsdag, och jag sprang runt i korridorerna och fnittrade hela dagen. övertalade m och ap att följa med så att jag skulle kunna åka bil och spelade in en skiva att lyssna på medan vi åkte dit. jag hade glitter i hela kroppen och för en gångs skull var jag hundra procent närvarande. inga förband, inga efterband, inga distraktioner. jag grät till lilla ego och jag hoppade högre än alla andra till vinter02. jag fick en kyss medan kärleken väntade och jag lyftes upp av starka armar under elit. det var en magisk upplevelse och på vägen hem sa jag till min chaufför att det inte gjorde något om han körde ihjäl oss på vägen hem för jag var beredd att dö. men jag dog inte. däremot skrev jag en ungdomsroman den våren, en liten kärlekshistoria där varje kapitel hade en titel som var en textrad ur en kentlåt. den blev inte särskilt bra, men jag är forfarande rätt stolt över just den biten.

längtan, alltid denna längtan,
härifrån långt bort
långt, långt bort

när nästa kentskiva kom hade jag flyttat till linköping. jag hade tusen saker i hjärnan och kent var inte riktigt en av dom. det fanns så mycket annat, och oundvikligen påverkas man av den man bor med. jag köpte och jag lyssnade men jag hittade inget särskilt. dojd var en vinterskiva, men det var vår när den kom, det var felet. de turnerade, så nära som i norrköping, men jag brydde mig inte om att gå dit.

Och så blinkar det till
Och dom tänder alla ljus
Du var ensam när du kom
Och du är lika ensam nu
Och så släcker dom ner alla gator alla hus
Och när staden ligger tom inser du
Att det är så ditt liv ser ut

vinter05 och dags för the hjärta och smärta EP. det var ljummen luft och doften av döda löv; blöta och smetiga på klafsigt gräs och våt asfalt. och gatlyktorna var oranga under himlen; mörkblå och ljus och gyllene. jag gick fort, smattrade fram över asfalten i jeans och gympaskor och ville gråta när jag lät the hjärta och smärta eka genom huvudet.

Låt mig behålla det här
Det kan väl jag vara värd
Kom och slå sönder min värld
Det är allt jag begär

jag hitade hem till dojd också, fann mina guldkorn. i höstas kom tillbaka till samtiden och de hittade precis rätt i mitt synthstela hjärta. det sög i magen när jag läste förhandsrecensioner och jag laddade hem skivan, tog med den ut på en lång promenad för att kunna lyssna ordentligt första gången. tyck synd om mig, jag är ensammast i sverige. jag bokade en dyr biljett och såg dom i stockholm, sen bokade jag en dyr biljett igen och åkte till göteborg en vecka senare. jag stod längst fram och sjöng och dansade och skrek och älskade de där gamla gossarna som varit med mig så länge. jag önskar att jag kunde få höra rödljus, när det blåser på månen, noll, celsius, en himmelsk drog, beskyddaren, istället för ljud... men jag nöjer mig med det nya, vad än jocke gräver upp ur sångskattkistan finns det ett minne, en känsla, något att beröra.

Den som går igen, kommer tillbaks
En dag ska alla skulderna betalas

jag tror att de har kontrakt på fyra skivor till och jag vet att jag alltid kommer lyssna.