lömskt väder, med strålande sol och fem minusgrader men gröna gräsmattor och torr asfalt. om det funnits snö hade det här varit en typisk ångestdag, då alla andra åker skidor, kastar snö på varandra, bygger snögubbar och snöfort och gör snöänglar medan jag sitter inne och fryser och önskar att det ska bli jävligt varmt jävligt fort. jag får ont i ryggen och svettas bara av att titta på glittrande kristaller, det där skarpa hårda ljuset...
jag tänker stavtag efter stavtag över oändlig snötäckt sjö/mörkgröna tallkronor/rådjursspår över isen/mammas trötta andhämtning bakom/pappas snabba smidiga rörelser långt framför/smaken av nyskalad apelsin i munnen/fingrar som fryser av saften och kylan och vantlösheten/varv efter varv... sen våfflor i stugan med grädde och sylt och den dovt brummande värken i huvud och leder och rygg. flammande kinder och svettigt hår, ska vi ta en runda till? men tänk vad skönt det var när man fick komma hem sen, och... göra sina läxor. solen går ner.
en dag med torr asfalt och gröna gräsmattor är mycket mer förlåtande i all sin enkelhet. men förrädiska som sagt, jag frös nästan huvudet av mig under min morgonpromenad till skolan. mössa? vanity, thy name is...
No comments:
Post a Comment