på väg hem från affären förföljdes jag ett stycke av två unga gossar som härmade min gång under tyst hemligt fnitter. det störde mig men det går absolut inte att vinna mot den typen av persontrakasserier. man kan inte säga åt dem, för det är ju skitkul när folk uppmärksammar ens beteende och blir arga. man kan inte le och säga are we having fun yet? för den kraftpostitionen har man inte som ensam utsatt. man kan ignorera, vilket var vad jag gjorde, men det känns mest fegt och som att man förlorat sin självkänsla. jag blir så förbannad när trettonåringa killar är elak mot mig. då blir jag själv tretton och den fulaste flickan i världen, fast jag i själva verket är en toppsnäcka som dom inte förtjänar att andas samma luft som ens. ungjävlar.
ett fjärde alternativ är ju iofs att typ sparka ner dom. ska nog göra det nästa gång.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Blog Archive
-
▼
2008
(59)
-
▼
February
(16)
- sluta lyssna, glömt allt jag sa, jag mår bra
- hur jag hatar, hur jag älskar, hur jag bannar, hur...
- den här skogen gör nånting med mig, jag blir allde...
- cogito; ergo dolero
- radioteatern ger..
- shut up, take a walk
- here's my fist, where's the fight?
- du är i alla fall konsekvent, konstant inkompetent
- lay me down, to crawl
- ach, ich fühls
- sit straight, smile, shut your mouth
- alla dessa bord som kom och gick..
- du & jag håller andan & håller händer i språnget
- jag bet min tunga när du log
- det går över det går över det går aldrig över
- My baby just cares for me
-
▼
February
(16)
No comments:
Post a Comment