Sunday, March 30, 2008

i'll face it with a grin i'm never giving in

söndag sken solen.

söndag promenerade vi i dimmig sol till egg & milk för att äta brunch, en sån där typisk grej som låter så bra i en blogg. vi gick en power walk och sen brunchade vi på linnégatan - jättegott! jag kände mig verkligen fräsch efteråt. ungefär. på egg & milk fanns det bagels och pannkakor och gp och en massa snärtiga tjejer i mitten av tjugoårsåldern. de unnade sig. fast inte så mycket, de åt bara hälften av sina bagles. resten hamnade i toalettstolen? livet stora fråga är om man ska njuta eller mat eller njuta av hårda spetsiga armbågar och utstickande nyckelben.

söndag tog vi nians spårvagn ut till älvsborgsbron och röda sten. där sprang jag en tidig morgon i somras och kom på att jag skulle bo i göteborg. nu är jag så nära att det börjar kännas farligt. om jag säger att jag är hungrig och någon säger att det finns bröd och smör i kylen tackar jag nej. om jag klagar över smärtor i rygg eller huvud och någon erbjuder sig en värktablett avböjer jag, jag försöker att inte ta för mycket smärtstillande. om livet är eländigt vill jag inte ha någon lösning på det, jag vill bara klaga. h klagade också, över att vi gick för långt. jag var också trött och blev våt om fötterna men vägrade låta henne ta bussen.

söndag köpte jag fem böcker i två olika affärer: kafka på stranden, ladies, syskonkärlek, dannyboy&kärleken, myggor och tigrar. jag vågade inte fråga om de sökte extrapersonal på något av ställena. istället gick vi och fikade igen, varm choklad och en smaklös croissant. det är så förnedrande att köpa tråkigt fika.

söndag åkte jag hem. jag satt bredvid en ung gosse i blond hästsvans, grön fjällrävenjacka och palestinasjal och kände det gamla behovet av att visa vem jag är. som att jag klätt mig i fel skal. ormen ömsade skinn och blev grå. jag hatar min tvångsmässiga jämförelsereflex, they fuck you up, your mum and dad; they may not mean to, but they do. jag tuggade i mig syskonkärlek innan vi ens hunnit till jönköping. en ungdomsroman, jag läste den första gången i högstadiet och sen igen i gymnasiet, en kall vårdag på karlstad stadsbibliotek i väntan på e. jag minns inte om jag grät förra gången men det gjorde jag igår. alldeles tyst och småleende. kärlek är skit, men det är bra skit. good shit.

måndag är himlen gråblå och jag har utfört mitt uppdrag.

1 comment:

Anonymous said...

Din irlandska fanclub hejar glatt och haller i tummar!